livet hos ida

Det har den senaste tiden kokat på inredningsbloggarna över den nya hyllade kulören St Pauls Blue från Jotun. Jag som aldrig gillat blått tycker plötsligt, efter några veckor med dessa influenser runt mig, att Ja!! Blått är ju grejen. Snyggt till varma metaller, skurade trägolv och skrynkliga linnetyger. Så jag blev helt inne på att blått, det kan det nog bli.

Grått. Det har varit min tanke sedan första början. Sobert, stilfullt och så fräscht att blanda upp med dova pasteller. Men sedan började jag fundera...bara grått?! Det känns kanske lite för avskalat för att vara jag... Det behövs något mer.

Så igår, när jag suttit och bläddrat i tapetkatalogerna som mamma lånat med hem från jobbet, funderat några varv till och sedan sovit på saken, då tror jag att jag kom på det. Rosa! Såklart kan man kanske tycka om man känner mig. Jag älskar rosa. Nyanserna har genom åren växlat mellan bubbelgumsrosa, babyrosa och knallig ceriserosa. Men jag har alltid älskat rosa. Nu behöver ni inte bli oroliga. Jag kommer inte måla hela vårt kök rosa. Men en vägg kanske räcker för att jag ska känna mig hemma! En smutsrosa nyans får det bli. En som gifter sig perfekt med en bakbänk i marmor, vita skåp och detaljer i läder och ljust trä.

Sedan kan jag skatta mig lycklig som har en blivande man, som så länge han får sin breda Smeg och den gamla vedspisen, låter mig få fortsätta vara precis som jag är. Rosa.